När försommaren just gått in i sin allra ljuvligaste fas, perioden mellan hägg och syren, kom beskedet om Per Gunnar Evanders bortgång.
Han kommer att bli ihågkommen som en av de mest lästa svenska författarna under 70 och 80 – talen med en osviklig förmåga att gestalta alla de människor [ män ] som inte förmår uttrycka känslor och lidande i språklig dräkt. Per Gunnar Evanders eget språk var också återhållet och blev ibland kritiserat för att vara torrt och närmast byråkratiskt. Men mellan raderna framgick ändå hans budskap om hur tidiga upplevelser sätter gränser för förmågan att hantera vuxenlivet och då inte minst i nära relationer. Han beskrev i många av sina verk hur förhållandet mellan barn och föräldrar på olika sätt präglar den vuxnes livsomständigheter.
Per Gunnar Evanders förhållande till det politiskt radikala 70 – talet var också präglat av intresse för den enskilda människan. Han beskrev förvisso, i tidens anda, kroppsarbetet och dess villkor men gjorde det utan att göra avkall på den personliga livshistorien.
Ett genomgående drag i böckerna är de undertexter och metaforer som ibland kan vara svåra att upptäcka vid en första läsning varför det är en fördel att läsa hans texter långsamt och inte i så långa delar åt gången. I sällskapets läsecirklar delar vi upp en bok till flera träffar och får därigenom möjlighet till de analyser vi tycker texten kräver.
Mycket mer kan skrivas om Per Gunnar Evanders författarskap,men detta är mina personliga intryck och reflektioner. För mej är hans texter inte uttryck för en viss tidsperiod utan allmängiltiga över tid i sin beskrivning om hur svårt det är att bara försöka vara en vanlig människa.
Vi hoppas nu till hösten kunna arbeta vidare med vår ambition att stimulera och sprida intresset för Per Gunnar Evanders unika författargärning.
Ni tillönskas alla en skön sommar fylld med omläsning av en del av vår käre författares många böcker.
De bästa hälsningar
Lennart Pålhagen
ordförande i Evandersällskapet
